Såg en dokumentär på teve i går om min ungdomsförälskelse, Doris Day.
Jo, det är sant - jag älskade henne verkligen. Stort och mycket. Skickade flera beundrarbrev till henne efter förlaga Fickjournalen. Internationell svarstalong bifogades naturligtvis.
Men Doris svarade aldrig. (Det gjorde däremot Gregory Peck).
Trodde faktiskt hon var död, men hon lever fortfarande om än i enskildhet med sina hundar.
Kort biografi:
"Doris Day, eg. Doris Mary Ann von Kappelhoff , föddes 3 april 1922 i Cincinnati, Ohio.
Efter att ha uppträtt som dansös tvingades hon efter en bilolycka 1937 att byta karriär och började sjunga i storband. En av hennes orkesterledare föreslog att hon skulle byta det förfärliga namnet Kappelhoff mot Day efter en sång Day after Day, som fanns med i hennes repertoar. Hon lär aldrig ha gillat namnet Day eftersom hon tyckte att det hade en klang av strippa.
Med Les Browns orkester hade hon framgång med flera melodier och hon blev bland annat etta på den amerikanska hit-listan med Sentimental Journey. Senare kom hon att på egen hand få fler list-ettor bland annat med huvudtemat i filmen Mannen som visste för mycket (Hitchcock)där hon också medverkade. Den sången Whatever Will Be, Will Be (Qué Será, Será) blev sedan hennes signaturmelodi.
Doris Day har avverkat fyra äktenskap varav tre har varat mindre än fem år. Hennes längsta äktenskap var med producenten Marty Melcher, som vid sin död 1968 efter 17 års äktenskap visade sig ha slösat bort hennes förmögenhet och gjort henne skuldsatt.
Detta tvingade henne att ge sig in i TV-branschen med ett eget program Doris Day Show 1968-1973 för att kunna betala av sina skulder.
1987 grundade hon en djurskyddsorganisation och numera ägnar hon en stor del av sin tid åt den.
2004 tilldelades Doris Day Frihetsmedaljen, USA:s förnämsta civila utmärkelse, av president George W Bush. Doris Day deltog dock inte själv under ceremonin på grund av flygrädsla.
Hon bor numera i Carmel, där Clint Eastwood tidigare var borgmästare."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar