Under min uppväxt i Uddevalla fanns på läroverket en gymnastik-lärare vid namn Einar Löf. Han var egentligen kapten till professio-nen och bodde på en av stadens två Hamngator.Mandomsprovet för unga Uddevalla så här års var att ringa upp honom och ställa frågan:
”Är der Löf på Hamngatan?”
När han då svarade Ja skulle man utbrista i:
”Sopa upp dom då”.
Men kapten Löf blev ju av mångårig telefonterror ganska luttrad och när han hörde en ung, darrande röst ställa frågan om löven så röt han till:
”Detta är INTE roligt!”
varpå åtminstone en telefonterrorist trots det inte tänkta svaret ändå fick fram:
”Sopa upp dom då!”
och kastade på luren. (Det fanns inga nummerpresentatörer på den tiden, så man kände sig säker på att undgå upptäckt…)
Fotnot: Löven på bilden ovan har inte med texten att göra då de är löv på Råsundavägen i Solna och inte löv på Hamngatan i Uddevalla.
8 kommentarer:
He he, det där var före min tid. Men vi hade också en gammal militär som gympalärare på Praktiska, glömt namnet men ser hans långa spänstiga gestalt lätt framför mig. Han trodde man kunde få min krokiga rygg rak genom att hålla fast ett kvastskaft bakom ryggen. Jag lovar att man blev lite rakare medan man stod där med skaftet inkilat i armvecken, men det fick inte den extra nackkotan att försvinna...
Denne Löf hade en sjukgymnastikpraktik och var den förste som rättade till min numera helt utslitna rygg. Detta oaktat att man varit med och busringt.
Jag hade kamrater i läroverket som också roade sig med busringning, inte bara till Einar Lööf utan också till konditori Havet på N. Drottninggatan. Ett urtjusigt konditori förresten, men numera borta.
När konditori Havet svarade ställdes frågan: "Går det stora vågor i dag?" Detta tyckte man tydligen var enormt roligt, utom för den som svarade.
I repertoaren ingick också att gå in på Einars konditori på Kungsgatan och fråga efter choklad med predikatsfyllnad.
Så roligt hade man på 50-talet.
I Karlstad hade vi en lektor Storm på kungsgatan.
Stackarn fick ofta höra när han svarat på om det var Storm på Kungsgatan.... Håll i hatten då.
Tänk att busringningen måtte ju upphört med presentatörens inträde!
I Marstrand fanns en båtbyggare som hette Kalle Winter.
Till honom ringde man och frågade om det "va ena kalle vinter" och när han svarade ja så sa man men snart är det vår.
.. ja, nu kan det avslöjas att det var jag som DEN gången var den skyldige.
Här hukas det inte bland lövhögarna !!
Repliker ska levereras .....
"Löv på Hamngatan", ja den är en riktig klassisker.
En annan militär gympalärare var major Silfverhjelm. Han gav min en skriftlig varning för att jag gick i otakt. Trots det blev jag militär. Silfverhjelm frontalkrockade på Kisslebergsgatan och kommenterade detta: "En sån djäfla dårre! Passa på att möta mig då jag ligger under omkörning!
Gunnar. Det kanske var han som myntade uttrycket att "det är den som möter som skall väja".
Skicka en kommentar