Jag minns den ljuva tiden, jag minns den som igår när hopptornet fortfarande fanns på Svenssons-holmarna. När jag gradvis arbetade mig upp i hoppens hiearkin; först från bryggan, sedan från "trean" (svikten), därefter "femman" och sist men definitivt inte minst - pojkvaskerns mandomsprov, hoppet från "TIAN".
Mellan hoppen badade jag så att läpparna blånande allt medan brännmanetstrådarna kletade sig fast vid på den tiden taniga pojkkroppen.
Minns också Uddevalla Simförenings Eldfester i slutet av somrarna, speciellt då när poliskonstapel Sanfrid Söderqvist dök från tian med en fackla i varje hand.
Då fanns det liv.
Då fanns det hopp.
Nu är hoppet borta.
På Svenssonsholmarna i varje fall!
För idag finns inte badet kvar.
Nu är där fast land.
Där jag badade som mycket ung man...
Det är detta som kallas utveckling.
DIVERSE STOLLIGHETER
3 dagar sedan
6 kommentarer:
Högre än femman vågade jag aldrig, men visst minns även jag med viss nostalgi "Eldfesterna". Vilket år var det tornet blåste ner?
Ingen aning när tornet blåste ner. Det vet nog Gunnar...
Jag minns också den "ljuva" tiden. Efter mycket lång tvekan kastade jag mig en dag ut från tian, tyvärr med båda armarna utsträckta i nittio graders vinkel från kroppen. Det brände som eld efter nedslaget. Trodde dessutom att jag skulle sjunka till jordens medelpunkt för det bar bara nedför under vattnet. Till slut kunde jag sprattla mig upp och sög då luft för kung och fosterland. Det blev aldrig någon repris.
7 februari 1961 rasade hopptornet i en vinterstorm. Det bogserades senare ut ett femtiotal meter på djupare vatten.
Tack för svar, Gunnar!
Vi har nu i Uddevalla fått ett nytt, fint hopptorn som du är välkommen att besöka. Den ligger inte så långt ifrån den plats där den gamla låg. Intill den ligger den unika Strandpromenaden som är flera km lång. Det inkluderar en över 1 km lång brygga(med en ett avsnitt med en hängbro) som går ovanför vattnet vid Hästepallarna, med den knivskarpa bergväggen på den ena sidan och havet(Byfjorden) på den andra.
Skicka en kommentar