De sitter där tålmodigt på stranden i Badia de Alcudia, fiskarna som väntar på fiskarna. (Kunde ha skrivit fiskarena om de första fiskarna, men gjorde inte det).Dag efter dag.
Till och med natt efter natt.
Väntan blir lång, det är långt mellan nappen.
Det är ont om fisk i sjön, så det blir en väntan på vadå?
Veckans fisk, kanske...
Ett sätt att erhålla sinnesro?
För att leva på fisket, det går nog inte.
3 kommentarer:
Terapi, det är jag övertygad om.
Lae, du har nog rätt.
Japp, terapi, maken berättar om stunder på "fjället" då man blir irriterad av ett napp som stör friden. Det har jag vetat hela tiden, fisket är en undanflykt för att slippa vara hemma och hjälpa till;-)
Skicka en kommentar