Varje morgon när jag går ner för morgondoppet kommer hon med bestämda kliv. Jag talar då om "Damen med stolen". Hon passerar mig med fart på den totalt öde stranden och nere vid strandkanten placerar hon stolen på ungefär samma plats. Morgon efter morgon.
Med lika bestämda steg går hon sedan därifrån.
Två timmar senare återkommer hon och tar sin stol i besittning.
Det gäller som bekant att vara ute i god tid så att ingen annan snor ens plats. Trots att stranden är en mil lång och mycket bred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar