Ett lckelila möte

UDDEVALLA – min barndomsstad är sig lik.
Kanske något mer trafik (bilköer upp till sju bilar i korsningen Strömstadsvägen-Västerlånggatan).
Alltså, har precis kommit hem från ett snabbesök från Västkusten, som av en del kallas för Bästkusten.
Bästkusten är OK när solen skiner och det är +23 (i vattnet). Västkusten är sig mest lik när det regnar, blåser och termometern visar på +15 (på land).
Såg klassikermötet IK Oddevold – Fässbergs IF på Rimnersvallen. Bara 244 betalande på den gamla VM-arenan från 1958 (Österrike-Brasilien 0-3). 243 om inte jag hade rest ner…
På den gamla goda tiden (50-60-talet) kunde det vara 6 000 - 7 000 på dessa matcher i Div. III och till en bortamatch på Kvarnbergsvallen i Mölndal anlade SJ perrong direkt utanför arenan. Extratåg hämtade upp ett par tusen Uddevallavarvsarbetare och andra utanför varvsporten, varefter tåget tuffade till Mölndal och arenan. Jag var förstås med. Extratåg hämtade upp direkt efter slutsignal.
Tyvärr tvingades Fässberg i måndags spela i sitt vita bortaställ med lila rand, så jag fick inte på nytt uppleva de klassiska lila tröjorna, som skrämde mig i min ungdom. IKO – Fässberg var alltid matcher med nerv där spelarna gav allt. Precis allt!
Oddevold vann med 1 – 0. I måndags.