I förmiddags stoppade hissen hemma i Solna när den med mig som enda resenär hade kommit en dryg halvmeter upp från bottenvåningen. Efter cirka 45 min väntan kom en trevlig montör från Otis, som jag larmat via mobiltelefon, och släppte ut mig.
Flera grannar hade under väntetiden försökt hjälpa mig, men det behövdes naturligtvis sakkunskap för att öppna hissdörren.
Felorsak: den här stenen, jämförd i storlek med en enkrona, hade hamnat mellan hissdörren och väggen och satt stopp för uppfarten.
När allt var klart var det bara att åka upp igen.
- Stenen får du behålla som ett minne, sade hissmontören.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar