I dag är det den 22 september, det vill säga Höstdagjämningen (eller hostdagjämningen, som vi kanske ska säga i dessa pandemitider - ordet pandemi kommer av grekiska pandemia, "hela folket").
Trots att det blir allt mörkare och dystrare och allt färre löv på träden nu en tid framåt så utbrister jag: Ge inte upp. Snart är det mars och Vårdagjämningen!
2 kommentarer:
Även om man blir ytterligare ett halvår äldre så önskar jag att vi vore i vardagjämningstiden.
Håller med!
Skicka en kommentar